Nu måste jag skriva av mig, jag bubblar! Hur kan man känna att då man tvingas att stöta på eller se en eller någon människa man verkligen avskyr åsynen av, nån man äcklas av ,då börjar tankarna sprudla och man bubblar innombords... Verkligen inte många jag verkligen avskyr här i livet men jag tror att jag vet av iaf 5- 6 stycken människor som jag verkligen verkligen inte tål, och som jag verkligen skulle vilja slippa åsynen av! Förstår mig inte på denna slags fack av folk o fä som är översittare och ska anses vara sååå mycket bättre än alla andra, sånna som verkligen inte förstår hur mycket dom gör bort sig som sätter sig själv på en pedistal och ser ner på alla... Jag tycker (och det står för mig) att dessa folk och fä borde ta sig en funderare, tänka typ... Ok, jag satt mig själv på denna pedistal för tio år sedan (el fler el mindre) då hade jag ett antal vänner som satt nedanför min pedistal och kollade upp på mig, trodde på mig och höll mig om ryggen, hade dessutom ett fåtal extremt nära vänner.... Men nu idag, har antalet folk som sitter nedanför min pedistal minskat, finns nästan ingen där och dom som fortfarande sitter kvar är några ytliga vänner, som ioförsig är ganska lik "jag" alltså en snicksnackare som far med lögner och förtalar alla som kommer i deras väg bara för att desperat försöka få sig en ny bästa vän.... Det bästa med denna slags folk o fä att efter att jag stört mig några år, och hållit mig (oftast) från att säga ifrån då dom ex pratar skit om mig eller min familj... inser man viket tragist liv dom lever och hur ensam dom igentligen är! Det slår tillbaka, har insett att många av dessa "tjejer" inte har någon nära bästa vän (och vem som tjej, flicka, kvinna har inte det) Stackars sate som måste springa runt hos ytliga och snacka skit, för att med sista andan försöka få vänner och försöka framstå som präktig! försöka framstå som nån "bra" Tacka vet jag insikt och tacka vet jag människor som ser sina brister och som tar sina motgångar som en etrapp i livet som gör en starkare... Som jag skrivit tidigare, vem har rättet att avgöra att den är bra, den är dålig, det är rätt och det är fel?! Anser man att man har det rätten så kunde man lika väl ha gift sig med Hitler.
Faktist, jag har aldrig varit en ond människa, men jag ska säga er en sak... dom jag satt i mitt fack, dom jag avskyr! Så tillägnar jag mina ord... fy era stackare! Tänk att måsta tvingas leva erat liv. Fy för det, skulle inte byta med er för 1 sekund, om jag så skulle få fem miljoner så skulle jag tacka nej... Det som fått mig att vara skadjeglad och det som får mig att må bra då jag inser att ni inga vänner har, jag hör hur folk pratar skit om er, många säger att ni är född som ni är idag och att ni har en hjärnskada och att det inte går att fixa! Med ondo skrattar jag med alla som verkligen avskyr er och pratar skit om er, ni skulle bara veta... Det slår tillbaka, och jag mår faktist i ärlighetens namn jävla bra då jag inser hur ensamma ni är. Håll hårt i varandra... Tycker så synd om er!!! Eller inte synd om er, det har jag slutat med! Jag tycker att det är RÄTT ÅT ER HELA HÖGEN! lev o må! Tackar allt som gjort mig till den är idag och att jag inte sitter på en pedistal där folkmassan under börjar bli tom! Blir skoj att se hur läget är om 10 år till...
Demma rader är tillägnat mina underbara vänner som jag haft som bästa vänner 15- 5 år.
MARIELLE
KAJSA
JEANETTE
VERONIKA
ANDRIETTA
Kan lova att dessa folk o fä som är som dom är, inte har 5 absolut bästa vänner att räkna på ena handen, det törs jag sätta mitt liv på! AMORE OMINIA VINCIT!!!! to you mye friends!!! LOVE YA!!!
5 kommentarer:
Du är på hugget som vanligt! Bra skrivet igen! :) Blir nyfiken på vilka det gäller. Kom ut på msn ikväll.
Tack för att du finns! Kraaam!
Hej Ramona! Jag kan förstå det du skriver och känner...men jag har lärt mig att man kan inte förändra andra bara sig själv,,, och att ärlighet varar längst. Det bästa är att ibland säga till den personen hur man känner och få ett avslut på alla känslor kanske personen ifråga har uppfattat situationen helt annorlunda än vad du gjort.. Ni får snacka om saken och sedan gå vidare antingen som bättre vänner eller inte alls. Det tar så mycket energi att ha en massa starka känslor och inte kunna snacka om dem med rätt person. Detta tror din gamla faster på...Kramar
Du har verkligen en massa bubbel i dig. Kan vara bra att få skriva av sig ibland, men håller med min syster Mona om att man skall nog ta sig ett samtal med de som det gäller och reda ut en del. Sedan är det så här: imörka tider vet man vem som är en riktig vän.
Kram
Du har så rätt. Jag kan inte förstå varför folk snackar, och de som tror och lyssnar på dessa lögner. En tjej jag umgick under gymnasiet mötte jag häromdagen, då jag gick med Carro. Okey om hon inte hälsar på mig, de gör mig inget. Är hon så jäkla omogen att hon inte kan trycka ur sig ett hej, till folk man vet vem de är, så är de hennes problem,men när hon inte ens vågade hälsa på C (som hälsade) för hon var med mig, så hade jag jäkligt stor lust att gå fram och fråga vad henne problem är. Usch jag blev så arg. Du är rädd om vännerna, de är de viktigaste man har :) Träffade ju Kajsa i Lördag,de var jätte kul, hon kom till Carro, synd du inte kom,men jag förstår dig, nästa gång.
Hej Ramona, här kommer receptet på morotskakan jag gjorde.
Vispa 4 ägg och 4 dl socker, blanda sedan i 4 dl vetemjöl, 2 tsk bikarbonat, 2 tsk kanel, 1 tsk vaniljsocker, 2 tsk bakpulver, 2 dl olja, 6 dl rivna morötter. Grädda kakan i en långpanna i en timme i mitten av ugnen i 150 grader. Kakan ska vara kall när garneringen tillsätts.
Garnering: 100 g philadelphiaost, 100 g smör (rumsvarmt), 3½ dl florsocker och 2 tsk vaniljsocker. Hoppas att det smakar! Kram/Stina
Skicka en kommentar