tar det aldrig slut...

Herre min gud alltså.... nu vart jag sådär trött, slut och purken! Ena stunden pigg o glad, andra stunden trött o sliten m ingen stubin! Så jobbigt.... ögonlocken faller samman och man somnar, somnar i soffan, somnar i sängen, somnar i badet, somnar i bilen.. skulle nog somna vad jag än gjorde eller vars jag än satt... ingen hitt att vara gravid med 2 små söta sessor som inte får den uppmärksamheten dom behöver eller förtjänar. Hur lätt är det att förklara för en 2 åring och en 3 åring att mamma är trött och har ont pga?! Ja vad säger man... Vilja frågade eller sa till mig då hon var ledsen, mamma kan inte bebis komma nu så att du kan bära mig igen då jag är trött eller ledsen =/ värsta kul att höra det!!! Känner ju att man sätter dom åtsidan.... man gör väl det i några månader, men ur allt får dom ju 1 syskon... som dom kommer att ha glädje av, likaså jag o Magnus. Känner mig inte som den värsta bästa frun heller... han får ta alla grodor... jag springer, eller lunkar fram o muttrar, gnäller och tjatar om allt som INTE blir gjort... och HUR det ska vara och VARFÖR si eller så?! Fy o ve... då bebis kommer ut så ska jag hångla upp gubben min, tugga o njuta och ge allt vad jag kan för att han står ut med en tjatkärring där inget duger, eller där allt bara ska gå min väg. Fy... denna snygga underbara karl som jag har, gör det bra som står ut med mig! Vet att jag oxå gör det bra, är ju fasiken ensam 2 veckor i stöten nu. Men han ger mig mycket. Trygghet, kvalitet på livet, och allt annat! Pöss!