38

Jihoooo... då var man inne i vecka 38, nu kan den ju verkligen få komma om den vill... bara den håller ut tills älsklingen gjort sitt sista söderpass på Torsdagnatt.... kanske skulle börja stå på crosstrainern (skojar) men man kanske skulle få igång det då... hmm, tål att funderas på! Nu är det såhär... jag är så glad för att snart få tillbaka kroppen och smidigheten, är verkligen inte avis på alla som nyligt blivit gravida eller ska ha efter mig! Men visst är jag glad för att ni är gravida, det är alltid lika underbart med nya graviditeter och bebisar. Tycker att en kvinna gör det bra som går i nio månader med allt som följer en graviditet, jag önskar docjk att mannen kunde få veta hur det är att vara med barn. Tror inte att man kan förklara dessa dagar man har noll stubin, ont, trött, och slö... och nära till gråten! Men nu är den delen över för mig. Nu väntar jag bara hem min man... och nu väntar vi på att den lilla vännen ska komma till oss! Då börjar ett helt nytt liv med 3 små fina underbara barn. Kommer att bli mysigt m jul, dop och allt annat. Det nya året ska skålas in m hopp om att det blir ett bra år där alla får ha det bra och må bra! och inga ledsamheter för familj och släkt som vi tyvärr drabbats av iår... med släkts bortgångn och djur som försvunnit av sig själv eller som vi måstat välja att avliva, skilsmässa bland vi syskon. Hoppas verkligen att vi slipper det. Förrutom min graviditet, och syskon som fått barn har glädjen fort fått en smäll... och vi 7 barn har haft mycket att tänka på och prata om =( Solen och lyckan skall skina över oss år 2010, allt som vi drabbats av har gjort oss starkare och vi håller samman och visar att vi lärt oss av syskonkärleken, och kärleken vi fått av att ha varandra och vara och tacksamheten vi har över att vi är en stor familj! Vi låter folk prata, men vi håller varandra i händerna och står vid varandras sida hur det än må vara. Alla vi syskon har gjort misstag, endel fler och endel mindre (jag fler) men att veta att man får vara den man är och man har en familj att komma hem till... är det bästa man kan ha! Vi må vara fattiglappar, folk o fä som är si sådär... men brist på kärlek och empati har vi inte. Vi är starka! och tillsammans klarar vi oss!