Jag vet...

Klockan är mycket, men jag ska skriva en rad innan jag kojsar! Nu är det 2010... nostalgi... perrioden mellan 2000-2010, är den bästa delen i mitt liv. Har haft så sjukt skoj med mina vänner, Marielle, Vera, Kajsa, Carro, Anso.. mfl. Under dessa år har vi spenderat mycket tid tillsammans och busat och gjort det vi velat... Tio år sedan jag, lillasyster Andreietta firade in mellenium med Johan och Magnus, tiden går för fort..... Under dessa tio år, har jag fått 3 fina barn, 2 döttrar och en lillprins. Håller dom hårt runt hjärtat och all min kärlek finns för dom... ni är absolut det bästa som hänt mig och skulle aldrig välja bort er.... Under dessa år tog det slut mellan jag o Magnus.. men efter drygt 3 år fann vi varandra igen... kärleken övervinner allt, kärlek, styrka och mod! Har köpt hus... gift oss och bestämt oss för att vadsom komma skall så ska vi kämpa för att förbli ett vi. För barnens skull och alla minnen vi har så ska vi bevisa att det går, och även om det många många många gånger är tröttsamt och tufft så ska vi alltid tänka på vad vi överger och vad barnen får om vi slutar att kämpa! Älskar min Magnus, och för den starka människan han är, är väl för stark för mig ibland.... Under dessa år har jag oxå förlorat nära och kära. Dödsfall i släkten som sårat en djupt och satt sina spår i själen och hjärtat, varje gång jag träffar farmor så får jag svårt för att inte fälla en tår, då jag tänker på spåret det satt sig hos henne över att måsta förlora ett barbarn.... Genom detta har man kommit till insikt att familjen är allt, både den man hade innan man fick sin egen och den man nu har! Ska försöka vara en bra mamma som älskar och ger mina barn tygghet, ska försöka att finnas och hjälpa dom genom livet... Har själv haft ett tufft liv och månne mina älskade barn slippa vissa eländigheter, dock dår jag ser en i klanen påminner hjärtat så sjukt mycket om mig! Men är den lika stark som jag och har en vinnarvilja som sin mamma, så fixar den det han/hon tar sig till och blir starkare. Är sjukt rädd om mina barn, så rädd om dom att det ibland gör ont... ska försöka att beskydda dom, men vet att jag inte alltid kan finnas för att lösa deras problem och för att bli en medveten, tuff person är det bra med motgångar som gör en starkare, huvudsaken dom känner kärlek och välkommande av familjen så löser sig det mästa!

Små barn/små bekymmer. Stora barn/stora bekymmer....

God natt och GOTT NYTT 2010! älskar er// ramsan på andra sidan!